Det blir liksom som en ond och högljudd cirkel varje förmiddag här. Hunden ovanför skäller, ylar och för ett väldigt liv sekunden från att matte/husse har lämnat lägenheten. Jag varken vill eller orkar höra på odågan (även djurälskaren jag kan få nog) så jag höjer musiken. Då får jag för mig att den där uppe gör allt för överrösta. Och jag måste höja. Och så håller vi på till någon av oss ger upp.
Mvh nuckfarfar

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar